Under tiden vi diskuterade texten Uttryck, intryck, avtryck i Måndags kom vi fram till att vi kunde ta avstamp i texten för att fortsätta på det spår vi kommit in på i vår tidigare diskussion angående betygssättande och att uppmuntra eleverna att  inspireras av varandra utan att känna prestationsångest. Vi kom bland annat fram till att om eleverna analyserar bildernas betydelse istället för tekniskt utförnade skulle fokus på prestationer försvinna samtidigt som de börjar analysera bilder i sin närhet.

Workshopen under tisdagen handlade om berättande, att berätta verbalt genom att uttrycka sig i bilder. Efter varje berättelse kände jag att jag kunde gjort det bättre, eller snarare mer. Jag kunde brett på mer vad gällde detaljer, förklarat doftintryck, ljud, ljus och känslor. Det är nåt jag kommer försöka ta med mig i framtiden.

Att sedan göra två tatueringar utifrån berättelserna, eller en av dem om man så ville, var en rolig uppgift som fick mig att fundera över val av material.

Den första tatueringen valde jag att rita i akvarellpennor. Genom att doppa dem i vatten kan man få ett tuschliknande utséende samtidigt som det håller sig fuktigt på pappret en stund och ger möjlighet att blanda färgerna vilket ger ett mer flytande intryck. Dock insåg jag ganska fort att jag borde använt en tunn tusch- eller- märkpenna för de svarta linjerna vilket hade gett ett skarpare och renare intryck. 

Min tanke var att flammorna skulle speglas i gitarrens lack. Jag tycker dock inte att detta lyckades, det ser mest ut som om man målat dit nåt som ska föreställa eldsflammor men inte lyckats särskilt bra. För att göra det bättre kan jag tänka mig att först måla hela gitarren svart och sedan måla flammor utanpå det svarta. T.ex hade jag kunnat använda oljekritor för att få fram den effekten. Tidigare har jag varit emot att man blandar material så det tänker jag ändra på nu. Jag ska också tänka på att kliva tillbaka ibland under arbetets gång för att i tid upptäcka när jag börjar skeva iväg.

Onsdagens assignment satte myror i huvudet på mig ett tag, men när jag funderat ett tag på vad en dialog innebär kom jag fram till en lösning som jag är nöjd med. Dock blev det inte så att den lösningen var vad jag slutligen lade upp här... Jag tänkte nämligen att jag skulle filma en kort sekvens där jag interagerar med min ponny. Så jag gick ut i hagen, började filma och bad honom backa och flytta bakdelen och gå i sidled genom att använda mitt kroppspråk och min hand. Dock blev filmen inte så bra eftersom han tog upp så mycket plats i rutan att man inte såg  särskilt mycket vad han egentligen gjorde. Inte heller syntes min hand. Så jag tänkte att jag skulle filma fåren en stund och sedan visa en kort sekvens av båda mötena för att framhäva den kroppsliga dialogen med ponnyn genom frånvaron av dialog med fåren.  Dock blev det så mörkt inne i lagården och med alla bruna fåren så tätt tillsammans att det inte syntes nånting. När jag pysslade med detta hörde jag min katt ropa på mig utanför. Så jag gick ut och började filma henne. Hon visade så tydligt vad hon ville att det var jätteenkelt och bara lägga dit texten som en förklaring vad det var jag ville fokusera på. Jag hade kanske till och med kunnat strunta i texten. Summan av kardemumman är iallafall att min grundidé höll, men jag fick byta djur.

Galleri Mors mössa

Konst får en att tänka. Jag tyckte inte om utställningen på "Mors mössa" men jag tänkte mycket kring den. Ett par frågor som dykt upp i anslutning till detta är

1. Är det god konst bara för att den får en att tänka?

2. Är det dålig konst om den inte får en att tänka?

3. Vem bestämmer det?

Vad gäller fråga två så jämför jag detta galleribesök med besöket på Louisiana. "Mors mössa" bestöd av få verk som fick mig att tänka men jag tyckte inte om den. Loiusiana bestod av hundratals verk och otroligt många intryck och trådar som man kunnat spinna vidare på i oändlighet vilket gjorde att jag var helt slut i huvudet när vi åkte därifrån. Denna utställningen/arna tyckte jag om. Kanske därför att det kändes mer som traditionell konst. Det var mer utmanande vad gällde synintryck men mindre angående det intellektuella. 

Slutsats: Minimalistiskt är bra även om det känns futtigt just för stunden. Fundera kring vad konst är, hur kan man reflektera kring den, låt filosofiska och psykologiska tankegångar röra sig fritt. Det finns inte bara ett svar.

Detta är något jag borde tänka på i framtiden som lärare. Lika viktigt som det är att visa eleverna att det inte är perfekt avbildning som är det eftersträvansvärda, lika viktigt är det att de tillåts tänka fritt utan man försöker pracka på dem en 'mening' med konsten.

Fredagens sokratiska samtal handlade om den så kallade "rasisttårtan". Mer om detta kommer i samband med nästa Assignment.

Se sms sugarman (Den första filmen som gjorts med en mobilkamera) 20 min http://www.smssugarman.com/movie.htm

Gör en film med hjälp av din eller någon annans mobilkamera.

Tema: Dialog Berätta i bilder

Filmen ska vara mellan 30 sek-1 min lång.

Publicera (eventuellt behöver du gå via tex youtube eller vimeo för att lägga upp filmen) i din logg.

Dialog (grekiska dia´logos 'samtal', 'dialog'), samtal mellan två eller flera personer (eller i överförd bemärkelse mellan t.ex åsiktsriktningar). http://www.ne.se/dialog/153127

Förutsättningarna för en dialog är att båda/alla parterna talar ett gemensamt språk. Detta språk behöver dock inte vara verbalt. En stor del av dialogen uttrycks med kroppen vilket gör att även olika arter kan förstå varandra, något som demonstreras i klippet ovan.

Graffiti

Röda sten var det tänkt idag, med betoning på var tänkt. Där var nämligen stängt. Inte så att det var låst eller nåt för där fanns folk och cafét var öppet. Men där var ingen utställning för tillfället. Så vi fick gratisbiljetter till vernissagen som börjar nästa lördag, fikade i cafét och kollade på graffitin på utsidan. Eller ja, jag kollade på graffitin ;-)

Det är tydligen så att detta är ett ställe där man välkomnar människor med sprayburkar och låter dem skapa fritt. Något som kritiserats från vissa håll därför att det anses att om det uppmuntras så kommer det spridas ännu mer på ställen där det inte är tillåtet. Denna kritik har dock fått stå tillbaka då undersökningar visat att såna här tillåtna graffitiplank (och hus) varken gör till eller från vad gäller spridningen av olaglig graffiti i resten av samhället.

Jag gillar graffitti, att titta på det som skapats i text och bild, fast förut visste jag inget om det vilket är anledningen till att jag lånade boken "Världen är skit, leve graffiti". Graffitin har sin egen stil, skild från annan konst, den ser inte ut att vara inspirerad av finrums-konsten (i brist på bättre ord). Istället verkar den ha inspirerat den moderna konsten och i vissa fall lyfts in i konsthallarna såsom kan ses i Jean-Michel Basquiats verk. Bilden uppe till höger påminner mig om nämnda konstnärs självporträtt. Kanske är det någon som sett dokumentären som gick på tv förra året som skapat den?!

Ibland kan man också se glädjande budskap i graffitin. Budskap som inte syns förrän man går närmare, budskap som talar till just mig, budskap som detta... 

Nä, det var inte ordet LIVE jag syftade på ;-)

Mors mössa

Det 'riktiga' galleribesöket idag blev istället Mors mössa på Husargatan. Först när vi kom fram såg där tomt ut, bara vitkalkade väggar och ett ensamt bord med en låda på. Där var dock två personer där inne så vi klev på och frågade om galleriet var öppet. Föreståndaren (sorry, jag har glömt hennes namn) sa att vi gärna fick komma in och så började hon berätta om utställningen. Utställningens namn var Reflexions och handlade om psykologi. Bordet med lådan var en del av den och när såg närmare på den var det en låda av glas som innehöll en ca 25 cm hög modell av bronsstatyn Tänkaren. Väggen framför tänkaren utgjordes av spegelglas, på två ställen på kroppen hade tänkaren blåa tussar. Detta förklarades med att man gör experiment med djur, man fäster tussar på djuren och placerar dem bakom spegelglas så man kan studera dem utan att de vet om det. De djur som tar bort tussarna från sin kropp anser man känner igen sig själva i spegeln medan de som inte gör det inte har förstått att spegelbilden är den själv. Vissa apor och fåglar plockar tydligen bort tussarna. 

Min tanke efter att ha hört den här förklaringen är då: varför är det en staty av en människa som är i lådan? Vi vet ju att människor känner igen sig själva, det måste ligga nåt djupare bakom! Resten av utställningen kommer jag inte nämna här, den finns i mina tankar och kommer säkert undermedvetet inspirera mig.

Något som sades har dock stannat kvar; "Makten tar hand om tomrummet!" ett statement jag kommer ta med mig och vrida och vända på att tag framöver.

Vi avslutade vid bordet med tänkaren och det hände sig att Lena var mittemot spegelglaset medan jag var på andra sidan om det och kikade in på statyn och funderade över att spegelglaset var placerat i motljus så jag bara fick en mörk otydlig bild av statyetten. När jag sitter där säger Lena plötsligt "jag ser dig, jag ser dig genom spegeln!" 

Vad betyder det- ser man sig själv i andra eller ser man andra i sig själv... Kan man bara se sin egen spegelbild om man har andra att jämföra med eller måste man känna sig själv för att kunna se andra?

Ärligt talat så tyckte jag inte om utställningen. När jag gick därifrån kändes det så futtigt. Men det satte igång en massa tankar ändå; Måste konst ha en mening? Är det viktigaste att konsten talar till mig på mitt eget språk, utifrån mina egna tolkningar, eller att jag förstår vad konstnären hade för avsikter med verket? Måste det finnas en avsikt med konst? Måste konst ha en mottagare?

Tankarna irrar omkring. Den allra största frågan är; Vad är konst?

Konst är kommunikation. Konst är psykologi. Konst är filosofi. Konst är konstigt och liksom allting annat i livet tolkas den olika beroende på vilken referensram man har. Konst behöver tid för att sjunka in.

Konst är kommunikation på mottagarens villkor

Har precis kollat en stund på "Sms sugarman" och funderat på dagens assignment. Först när jag läste uppgiften kändes det enkelt. Jag fick en idé nästan direkt. Men nu känns det inte lika självklart längre. Ämnet dialog kan vara nästan vad som helst, men att "berätta i bilder", vad innebär det? Egentligen innebär det att göra precis efter egen tolkning men just nu har jag svårt att i mitt huvud formatera en hållbar tanke. Får grunna lite till på det här.

Veckan började med att jag 'tog ledigt' ;-) eftersom jag inte fått tillgång till boken "Art in the sixties", det blir mycket och läsa igen när den väl kommer.

På tisdagen var det då dags för besöket på Lousiana. I Danmark alltså, inte delstaten i USA ;-) Utställningen "Självporträtt" kändes till en början ganska tråkig. Självklart fanns där tavlor jag tyckte mer eller mindre om men det var liksom inget att bli exalterad över. I det första rummet alltså. I rummet som innehöll klassiska oljeporträtt där konstnärerna avbildat sig själva tillsammans med föremål som var talande för deras person, företrädesvis staffliet. Den tavlan jag minns bäst härifrån är en oljemålning av mexikanskan Frida Kahlo. Hon har kraftiga sammanväxta ögonbryn och en spindelapa på axeln. Denna tavla stack ut från resten som ett tecken på att nu var man på väg in i en annan tid (eller så tolkar jag det i efterhand när jag ser tillbaka på utställningen). Den stack ut eftersom den föreställde en kvinna bland alla män samt att det var det enda porträttet med en anna levande varelse i.

I nästa rum började de spännande bilderna. De moderna bilderna. Där fanns självporträtt som såg ut som foton, där fanns porträtt som liknade graffiti, och där fanns ett 'porträtt' i konstnärens eget blod, i naturlig storlek infryst i en glaslåda. Att jag inte nämner några namn beror på att jag inte lagt dem på minnet. Kahlo googlade jag för att kunna skriva in namnet här. För övrigt anser jag inte att det är namnen inom konsten som är viktiga. Det är inspirationen verken kan ge. Att name-droppa hej vilt bara för att låta sofistikerad är inget för mig ;-P

Något jag tagit med mig från det här besöket är att; man behöver inte måla perfekt, det är känslan som är det viktiga. Stora utställningar gör det svårt att tänka och ta in allt. Det blir en enda röra i huvudet och det tar ett tag innan man klarar att reda ut det. För att kunna ta till sig så mycket som möjligt av alla intryck är det bra att läsa informationen om utställningen, vad som är poängen med den och om det finns en tidslinje att följa.

Torsdagen ägnades åt texten Uttryck, Intryck, Avtryck. Eftersom ni förmodligen redan vet vad den handlar om återger jag inte det här ;-)

Det intressanta med att läsa den här texten var för mig att jag kan återkoppla till historian (såklart, det var ju det den handlade om, duh). Att se hur synen på ämnet teckning/bild följer synen på människan och samhället och ekonomins utveckling i det industrialiserade Sverige. Till att börja med handlade det om att bli en bra arbetare. Sedan att bli en bra konsument. Efter detta uppstår synen på individens rätt att uttrycka sig i ett demokratiskt samhälle, något som lett in i det skede där vi befinner oss nu. Kommunikation. Att kunna analysera och tolka bilder, att uttrycka sin individualitet samtidigt som man blir en del av ett större samhälle. Globaliseringen och informationssamhället gör att våra liv flödar över av intryck och uttryck. Medierna blir fler hela tiden och och vår förmåga att sålla bland informationen sätts på prov. Av denna anledning är ämnet bild i förändring, eftersom vårat samhälle ständigt förändras förändras också kommunikationen och kraven på individen. 

Inför alla de här tankarna känner jag en önskan att dra mig tillbaka en stund. Stänga av datorn, lämna mobilen hemma och gå ut i skogen. Att bara andas in tystnaden i mitt huvud och se hur de skräniga informationsspökena löses upp till ingenting och flyter bort. Jag känner att kraven på eftertanke, analys och tolkningsförmåga kan behöva läggas på hyllan ibland så att skapandet kan få vara det fria andningshål som många elever känner att det är. 

Gör två tatueringar som får symbolisera något från någon av de berättelser du berättade på förmiddagen

  Denna tatuering symboliserar country-rock-bandet som jag startar ihop med killen jag träffar på Hawaii. Elden står för den lägereld som vi satt vid första gången vi spelade ihop. Gitarren förklarar sig själv ;-)

  Undersförstått blev också jag och den här killen ett par, vi skaffade därför matchande tatueringar i form av två sammanfogade könsidentitetssymboler. På bilden är dessa som synes alldeles nygjorda, området runtomkring är fortfarande rött och svullet. 

Förra fredagen var jag frånvarande därför att jag var på mitt första möte med utredningsteamet i alingsås. 

Den här fredagen var jag frånvarande därför att jag var på en gymnasieskola och berättade hur det är att vara transsexuell. Det var första gången jag gjorde det här så innan var jag lite orolig att det skulle bli som Titanic. Men det blev faktiskt succé och jag tänkte att ni kanske är intresserade och delar därför med mig av ett inlägg från min transblogg angående gårdagen.

"Som jag sagt att jag skulle så var jag alltså på en gymnasieskola och berättade att jag är transsexuell och hur jag upplever det. Det var en gammal studiekamrat som frågade om jag ville göra det här på ettornas temavecka och eftersom jag redan funderat på att göra nåt sånt här sa jag såklart ja. Hade dock inte tänkt göra det innan jag börjat med testo men saker blir ju inte alltid som man planerat ^^

Eleverna kom i 4 omgångar om 1 timme vardera. När det var dags för den sista gruppen märkte jag att både eleverna och jag själv var ganska möra såhär en fredagseftermiddag så för framtiden kan det vara en bra idé att bara ta 3 grupper på en dag (ja, jag vill definitivt göra om det här, har redan blivit tillfrågad faktiskt =) ) Jag inledde med o säga att det jag skulle prata om var väldigt personligt men att de inte skulle vara rädda för och ställa frågor, att jag skulle svara så gott jag kunde och om det var nåt jag inte ville prata om så säger jag till. I den allra första gruppen var det då en elev som sa "får jag gissa vad det är?... du är transsexuell!" Glad överraskning och positiv inledning på dagen...

Sedan följde en lång rad av frågor och diskussioner och ibland tappade vi spåret och kom in på lite annat, som "hen"-debatten t.ex ;-) När jag berättade att transsexualism räknas som en psykisk sjukdom och att man alltså måste få en 'sjukdoms-diagnos' fick jag en helt underbar kommentar; "vadå så man måste ses som sjuk? Det är ju sjukt..." det blev många skratt på det uttalandet ;-) Frågor om mitt tidigare namn fick jag såklart, varpå jag sa att det inte har nån betydelse. Även frågor om bh-storlek och hur jag gör för att brösten inte ska synas, de trodde att jag redan opererat mig och när jag sa att jag inte gjort det blev det mycket stirrande på min bröstkorg och kommentarer om att jag såg ju helt platt ut... Och ja, då berättade jag om binders och elastiska lindor och sånt. De frågade också om man kan bli nekad könsbyte och undrade vad jag skulle göra om det hände (testo och mastektomi privat)

De frågade om jag haft nån pojkvän/flickvän och hur det funkade. Självklart var det nån som frågade hur gammal jag är också. De tyckte att jag såg ut som typ 15 ^^ När vi kom in på hur testo förändrar kroppen och jag snackade om att kvinnliga och manliga kroppar lagrar fett på olika ställen fick jag höra att jag ju inte har några höfter... Och det har jag inte särskilt mycket men det är alltid kul och höra. Självklart kom vi också in på steriliseringsbiten och om jag vill ha barn eller inte.

En del av frågorna jag fått kan för många transsexuella kännas kränkande. För mig är det inte så, jag vet inte om jag helt enkelt är tjockhudad eller om det är för att jag är såpass frikopplad från min kropp som jag kan prata om det på det här viset. Kanske är det bara så att jag känner och förstår deras genuina nyfikenhet. Allt ovanför midjan kan jag prata om och handlar det om saker nedanför så kan jag snacka generellt om det, hur operationer går till och vilka alternativ som finns till exempel.

När tiden började närma sig sitt slut frågade jag dem hur de skulle göra om de hade ett syskon som sa att den är transsexuell. Jag bad dem också att om vi möts på stan nån gång så ska de inte "outa" mig men de får gärna säga hej eller stanna och snacka om de vill. De tyckte att det är ju självklart, skulle ju vara respektlöst annars =) Sedan gjorde de, faktiskt alla grupperna, något som fick mig att bli alldeles generad. De sa att jag är väldigt modig som gör det här, särskilt som jag bara varit "out" i 4 månader (snacka om mogna ungdomar) och att jag förtjänade en stor applåd. Och så bad de mig komma tillbaka när de går i trean så de får se hur jag ser ut då (jag ska försöka). De frågade också om jag har facebook vilket jag sa var privat men jag gav dem en särskild mailadress som jag bara tänker ha till sånt här, så kan de höra av sig om de vill... Några kom fram och tackade och tog i hand och en tjej sa "jag måste krama dig... om jag får?" Och det fick hon ;-)

Så just nu är jag är väldigt glad, lite rörd, och peppad inför framtiden. Känner mig otroligt lyckosam som hittills fått så bra reaktioner överallt. Det är uppenbart när jag läser andra bloggar att det inte är så vanligt, önskar jag kunde dela med mig till er alla...

Peace out"

Med min mobil spelade jag in ljudet av ett metallrör mot ett oljefat. Sedan gick jag ut i skogen och 'släppte ut det'. Det var många små djur som blev överraskade.