I möten med nya människor, eller fenomen, eller konst… så reagerar jag alltid utifrån tidgare erfarenheter. Allt som jag varit med om och allt som jag lärt mig i mitt liv ligger till grund för mitt uppförande och hur jag bemöter något/någon ny.

Varje erfarenhet består av andra erfarenheter, de består i sin tur av massa smådelar som i olika konstellationer ger olika resultat. Tidigare konstellationer byggs på av nya erfarenheter och bildar nya, något förändrade konstellationer. Och de nya konstellationerna blandas med andra erfarenheter, allt utifrån vilken situation jag befinner mig i.

Mitt sätt att bemöta fenomen är inte statiskt, jag bemöter inte allt på samma sätt. Eftersom jag har olika erfarenheter av olika fenomen så spelar detta in. Men genom att vara medveten om att min historia spelar in på min nutid och framtid kan jag försöka vara uppmärksam på mitt eget agerande och vara så icke-dömande som möjligt.

Av den anledningen har jag valt att låta min gestaltning vara svart och röd. Det svarta därför att det uppslukar all annan färg. Precis som den svarta färgen vill jag kunna ta till mig allt nytt utan att det färgar mig så att jag inte kan vara objektiv. Det röda därför att den för mig är en varm och skön färg och för att den symboliserar det som alltid finns där i bakgrunden, oavsett hur objektiv man försöker vara.

Angående att namnge sin konstruktion så är det så att den här för mig har fungerat och fungerar som inspiration till nya saker och nya teorier, den fungerar som en katalysator för mina tankar. Samtidigt är den en abstrakt bild av mig själv och eftersom jag inte vill låsa mig vid ett koncept genom att ge den ett betydelsefullt namn så väljer jag att ge den ett ickenamn, det vill säga Noname.

Jag vill göra en tredimensionell modell av min ritning.

Min första tanke var att använda olikfärgade snören och tapetklister som jag lindar runt ballonger och låter torka så att det ser ut som planeters rörelsebanor som korsar varandra, ungefär som olika tankar/erfarenheter korsar varandra.

Sedan kom jag på att jag har ståltråd hemma som jag lika gärna kan böja till och måla, så det har jag börjat med. Min tanke med de olika färgerna är att alla erfarenheter kommer från olika håll, och färgerna får gestalta detta.

Min idol är Davey wavey därför att han är en väldigt snäll och kärleksfull människa. Han är känd som gay-videobloggare  och jag har tidigare visat en av hans videos. Davey Wavey är alltså hans namn som bloggare, egentligen heter han David men jag vet inte efternamnet.

Här kommer iallafall en till av hans videos som jag vill dela med er

Angående konstteoriboken så anser jag att den var väldigt intressant läsning som gav mig flera exempel på teorier som kan appliceras på konst.  "Konst som estetiskt tilltalande"  eller "god smak" är det de flesta tänker på när man talar om konst. En del tänker också på "modern konst" med den meningen att "den där moderna konsten förstår jag mig inte på". Det senare handlar ofta om att de inte tycker om den, att de tycker den är ful. De förstår inte att något fult kan vara konst eftersom de sätter likhetstecken mellan konst och skönhet. Därför är det skönt att svart på vitt ha de fem olika teorierna som Freeland pratar om och att kunna hänvisa till dessa. Det ger en stabil grund att stå på. Sedan hade jag önskat att hennes referenser varit tydligare så att man kunnat leta upp de artiklar hon talar om

Uttrycksteorin/den kognitiva teorin

Man förstår konsten genom det man vet tidigare och som man tolkar in i verket. Konsten får delvis sin innebörd genom sitt sammanhang. Det kommunikativa sammanhanget inom en kultur.

Uttrycksteorin

Konsten förmedlar något från känslornas och sinnestillståndens värld. Uttrycksfullheten finns i konstverket, inte i konstnären.

Dessa båda teorier kan användas för att förklara den moderna konstens förmedlande natur. Hur den vill förmedla samhällskritik eller hur den visar något av människans inre.

Konst kan även användas som politik, vilket Freeland hänvisar til ganska långt bak. Hur ett lands regering kan besluta sig för att gynna ett annat lands konst för att på det viset vinna andra fördelar inom handeln eller politiken med det landet. Eller genom att visa en viss typ av konst i sitt eget land kan man påverka invånarna. 

"Geniet" skapar och "vi" tittar på

Med Anna Karlsson diskuterade vi v'ldigt mycket synen på konstnärliga genier. Finns de?Är förmågan att göra konst något man får utifrån eller är det något man kämpar sig till?

Det är lätt att hamna i den fällan, att man ser ett "geni". Detta vill vi som lärare undvika för att inte ge eleverna känslan av att det är något som man har eller inte har och det är för alltid oföränderligt...

Även "konst som skönhet" är något vi behöver passa oss för. Att enbart se till det vackra ger ingen utveckling i bildämnet. Det står inte heller någonstans i kursplanen att det eleverna skapar behöver vara estetiskt tilltalande. Istället är det de kommunikativa aspekterna som är i fokus.

Gestaltning

Min tanke är att alla mina tidigare erfarenheter spelar in vid ett möte med en ny person/sak/fenomen. Och alla erfarenheterna består av olika delar som kombineras på olika sätt beroende på den rådande situationen. Och i de olika delarna finns det också olika delar. Till exempel byggs ny kunskap på tidigare kunskap. Det finns alltid massa små delar i botten.

Valet av färg till ritningen handlar helt enkelt om att det är mina favoritfärger.

Stjäl konst och använd mönstret i något annat

Mönstret jag såg på tavlan innanför glasdörren använde jag till att måla en pappershatt som jag sedan hade på mig i klassrummet. Eftersom jag glömde att vi skulle göra ett inlägg om det så slängde jag hatten innan jag fotat den.

Dove Creek Colorado 2011