Under min process hade jag problem med att förstå vad arbetet egentligen gick ut på och vad det var jag skulle göra. Det kändes som om jag desperat försökte hitta "den där processen"... Jag fick idé efter idé på vad jag ville göra men hann aldrig sätta igång med något innan jag fick en ny idé. Det tog lång tid innan jag satte igång med själva gestaltandet.

Nu i efterhand har jag insett att det var det min process handlade om. Att lära mig att bara sätta igång och låta arbetet skapa sig självt. Och att kunna lämna en gammal idé när en ny dyker upp. För det är det som händer när man sätter igång. Idéerna kommer avlösa varandra och uttryckssätten skiftar. Det är det som hänt för mig nu. Jag kan inte sluta skapa. Därav de senaste inläggen om träd. 

Opponeringen

Ta vara på dina färdiga idéer och använd dem, arbetet är levande, det förändras alltid

Göras bättre;

* Kunde behållt färgburkarna på ståltrådsballongen, kunde haft dem "in action"

* Vissa ballonger kunde tagits bort

* Mer textur, locka betraktaren att känna på dem

* Byta ut sugrören mot föremål

* Kunde haft magnetfärg på ballong o0ch låtit föremål hängande i snören dras mot den