I möten med nya människor, eller fenomen, eller konst… så reagerar jag alltid utifrån tidgare erfarenheter. Allt som jag varit med om och allt som jag lärt mig i mitt liv ligger till grund för mitt uppförande och hur jag bemöter något/någon ny.

Varje erfarenhet består av andra erfarenheter, de består i sin tur av massa smådelar som i olika konstellationer ger olika resultat. Tidigare konstellationer byggs på av nya erfarenheter och bildar nya, något förändrade konstellationer. Och de nya konstellationerna blandas med andra erfarenheter, allt utifrån vilken situation jag befinner mig i.

Mitt sätt att bemöta fenomen är inte statiskt, jag bemöter inte allt på samma sätt. Eftersom jag har olika erfarenheter av olika fenomen så spelar detta in. Men genom att vara medveten om att min historia spelar in på min nutid och framtid kan jag försöka vara uppmärksam på mitt eget agerande och vara så icke-dömande som möjligt.

Av den anledningen har jag valt att låta min gestaltning vara svart och röd. Det svarta därför att det uppslukar all annan färg. Precis som den svarta färgen vill jag kunna ta till mig allt nytt utan att det färgar mig så att jag inte kan vara objektiv. Det röda därför att den för mig är en varm och skön färg och för att den symboliserar det som alltid finns där i bakgrunden, oavsett hur objektiv man försöker vara.

Angående att namnge sin konstruktion så är det så att den här för mig har fungerat och fungerar som inspiration till nya saker och nya teorier, den fungerar som en katalysator för mina tankar. Samtidigt är den en abstrakt bild av mig själv och eftersom jag inte vill låsa mig vid ett koncept genom att ge den ett betydelsefullt namn så väljer jag att ge den ett ickenamn, det vill säga Noname.